Ett inlägg om den senaste månaden.

Hej där alla fina läsare.
Så himla roligt att se att ni är inne och läser trots att jag inte skrivit något på en hel månad. 
 
Helt ärligt så har det varit kaos runt omkring mig senaste månaden. 
Simon, som haft så ont i sin fot senaste 6 åren, fick en snabb operationstid pga att sjukvården har missat en allvarlig fraktur i foten som behövde opereras, han hoppar därför på kryckor i 3 månader med gipsad fot. Jag kan väl inte riktigt klaga eftersom han gör så mycket och så gott han kan hela tiden men med tanke på att jag har en utmattning i grunden så ljuger jag om jag säger att det inte påverkar mig att till exempel göra alla lämningar och hämtningar på förskolan, alla handlingar, tvätta, dammsuga osv. Vi är ett toppenteam tillsammans men vi ställs ju hela tiden inför nya utmaningar. 
 
Williams kramper har varit katastrof ända sen nyår, vi har trappat ut en medicin och in med en ny, och nu äntligen börjar vi se resultat i att kramperna börjar lugna sig lite. OFTAST lugnar de sig efter 20-25 minuter och vi behöver då inte ge akutmedicin. Det är fortfarande en ohållbar situation för alla i familjen då han både sover dåligt och krampar otaligt många gånger under en dag. Det känns dock positivt att det inte behövs akutmedicin maxdoserat hela tiden. Nästa plan är att fortsätta öka den medicinen som har hjälpt honom nu, och samtidigt trappa ur det benzopreparat som han har väldigt hög dos av i dagsläget. 
 
Jag fick lov att ta tjänstledigt från mitt jobb på förskolan, och jobba med William istället som assistent. Det är också ett stort steg att gå från att jobba bara 25% vissa dagar i veckan pga mycket vab, och sen nu helt plötsligt jobba 80%. Simon gör fortfarande väldigt mycket och det känns SÅ skönt att vi kan hjälpas åt så pass mycket som vi gör ändå. 
 
Jag har dessutom mitt i allt haft fruktansvärd tandvärk. Drog ut en visdomstand igår, ska laga en tand med ett stort hål i om en månad ungefär och har dessutom hittat en stor spricka i en av mina framtänder som också måste åtgärdas antar jag. Lär inte bli en billig historia men det löser sig nog. 
 
Charlie har börjat bråka om kvällarna, han vill inte sova och är rädd för allt möjligt. Han vill inte ha mörkt och han vill absolut inte ens försöka somna utan att man är där. Det är ovanligt eftersom vi förut fått honom att somna helt själv. Zelda dessutom vill alltid sova i stora sängen och ligger och pratar och gnäller såfort Charlie inte bråkar. Det är härligt med små barn. Haha. 
 
Det har inte bara varit dåligt senaste månaden men det har helt ärligt varit en väldigt tuff period. Jag ska försöka uppdatera lite oftare men av förståerliga skäl måste jag ju prioritera energin till familjen när situationen är som den är.
 
Lägger in en bildbomb på Williams nya bilstol, lite andra söta bilder på gänget här hemma kan nog också slinka med.
 
0 kommentarer